Nu var det 1931 – 6 juni

Lördag morgon den 6 juni innebar fortsatt schaktgrävning, dels i diagonalen från sydost in mot hällkistan, dels från det dekorerade gravrummet mot väst. Hallström väntar besök av sin familj som kommit ned till Österlen från Stockholm. Jord från undersökningen hämtas av en lastbil, ryktet går och flera kivlingar skyndar till för att få sin beskärda del. Stubbrytningen på ”åtskilliga ställen” i röset har kommit igång. Under röset kommer ”jord/mylla” men ”ibland är detta senare [röset] så tunt att det närmast kan kallas en stenläggning”. Det gäller särskilt i schakt 3. ”I schakt nr 1 djupast, i medeltal 0,4–0,5 m. Lönnberg och Forssander gör diverse profiler och planskisser […] Avvägning i schakten visa att kistan bör ligga i det närmaste på grusbottnen”. Större stenar verkar ligga i ”särskild förtätning” men något tydligt mönster kunde Hallström inte finna ut. Trots det skriver han ”Härav är tydligt och klart att röset icke består bara av småsten som den besökande gärna tror på grund av den sten som är igen, utan att det varit fullt upp med större sten, troligen större delen sådana, vilken i första rummet tagits tillvara” av bönderna i trakten. ”Jag har själv hela tiden varit av den uppfattningen, på grund av att stengärdenas stenar i allmänhet äro av de större dimensionerna”. Plötsligt kommer ”Första fyndet! (utan flintor förstås)”. Det visar sig vara ett kopparmynt från ”Ulrika Eleonora 1720?” som återfanns i schakt 3.

Första fyndet!

Vidare skriver Hallström:

”Vi vänta förgäves våra unga damer, men omedelbart efter lunch kommer bilen körande fram till vår logi. Allt väl. Lillan stelbent och trött, men peppar snart upp sig. Pengar ha ej kommit från Statens Historiska Museum. Varför jag tar ut nästan mina sista slantar på postbanken. Efter en stund kommer damerna ut. […] Jag visar Lillan omkring […] Lillan faller & slå en mängd hål på armar och ben i den besvärliga marken. Är tapper, men tårarna trilla & hon bannar sig själv.”

Utan tvekan var ankomsten av Hallströms fru Astrid och dottern Birgitta (Lillan) efterlängtad. Han tar med dem till Skogsdala där de fikar. Sedan följer Hallström dem till Moria så Lillan får vila. Efter detta intermezzo går Hallström åter till fyrkanten för att avsluta dagens arbete. ”Gubben Åke Erlandsson har idag varit i fin form och särdeles rolig”. Möjligen berodde det på att Hallström avslutar dagen med att dela ut den första avlöningen. När han kommer hem finner han Astrid och Lillan utelåsta sedan ett par timmar. Kvällen avslutas med en promenad nere på piren. ”Kojning 9.45”.

* * *

Detta är ett utdrag ur boken ”Bredarör på Kivik – en arkeologisk odyssé” från 2013 skriven av Joakim Goldhahn. Valda delar av boken kommer publiceras i redigerad form på Hallbild.se. Du kan se tidigare och kommande inlägg om Bredarör genom att söka ”Bredarör”. Vill du läsa boken från pärm till pärm kan du beställa den genom att skriva till förlaget Artres Liberales. Boken kostar 310 kronor + porto och är på 640 sidor.