Nu var det 1931 – 22 juni

”22/6 måndag. Blåst och mulet idag igen”. Dokumentationen av centralrösets botten fortsätter. ”Ytterligare en grop i gravbottnen anträffades med mörk fyllnadsjord (sandblandad) och små flintbitar och några få ben (tänder bland annat)”. Kapten Mattsson frigör en man för att köra bort jord som han vill ta hand om. ”Holm kommer enligt överenskommelse och vi gå igenom i terrängen hans alla oriktiga och riktiga fornlämningar och fyndplatser samt Hansens grävningsplatser ända bort till Koarum”. Under dagen påträffar de en mynningsbit från ett keramikkärl under röset. Forssander avslutar dokumentationen av södra delen av bottenröset. På eftermiddagen ”gå vi in mot hällarna i söder och kistans södra gavel, som nås på kvällen”. De finner här flera resta hällar och flera gånger tror de sig funnit en mindre hällkista och grav, men var gång blir de besvikna, det ”var ingenting”. I området söder om kistan fanns resta hällar och:

”… ett hårt lager av sten, grus och sand. Mycket hårdare än på andra ställen […] i centralröset. Det [hällarna] ger intryck att icke vara rest på mycket länge. Detta jämte att hällarna gå ända ner till […] grusbotten […] ger intrycket att dessa hällar stå där från äldre tid än kistan. Likaså gången (”Prinsgraven”). Med andra ord min idé att vi här ha resterna av en äldre (grav?) anläggning kanske inte är så tokig.”

I schakten närmast kistan påträffas åtskilliga ben, keramik, samt några tväreggade pilspetsar och en och annan mikrolit. Två meter söder om kistan finner de slagg.

Området närmast söder om det smyckade gravrummet vållade Hallström mycket tankemöda.

Hällregn avbryter undersökningen en timme. Forssander och Hallström ägnar avbrottet till att ”rätt ingående” diskutera den kommande restaureringen. Hallström vill att endast delar av monumentet skall återuppföras till sin fornstora glans. Södra delen av röset borde ”få ligga kvar på prov på områdets nuvarande utseende och ett stycke av västra kanten av nuvarande område kunde också behållas som före grävningen”. Senare skriver han att detta skulle vara ett sätt att visa den förnedring som monumentet hade fått utstå genom århundraden av plundring av sten. Till uppförandet av monumentet borde de använda all den sten som tagits från monumentet och som numera återfanns i traktens gärdsgårdar.

Vid dagens slut var hälften av centralröset bortforslat. Efter arbetet fortsätter exkursionen med Holm. Först till Tittut, sedan till kolerakyrkogården där Holm sett märkliga saker i marken. Hallström avfärdar dem under Holms ihärdiga protester. ”Holm är aktningsfullare, men ändå Holm. Jag tycker inte illa om karlen, om han bara inte bluffade så ofta” avslutar Hallström sin dagbok innan han kryper till kojs. Då är klockan halv tolv.

* * *

Detta är ett utdrag ur boken ”Bredarör på Kivik – en arkeologisk odyssé” från 2013 skriven av Joakim Goldhahn. Valda delar av boken kommer publiceras i redigerad form på Hallbild.se. Du kan se tidigare och kommande inlägg om Bredarör genom att söka ”Bredarör”. Vill du läsa boken från pärm till pärm kan du beställa den genom att skriva till förlaget Artres Liberales. Boken kostar 310 kronor + porto och är på 640 sidor.