Nu var det 1931 – 3 juli
Dagen därpå väcks Hallström klockan sju av Cappelin. Han är tvär på morgonkvisten: ”Förbannad på T-förbandet och slängde det i väggen”. Hallström ringer Forssander som ombeds komma på söndag för att gå igenom kartorna på nytt. Därtill är fotoplåtarna slut, varför han ber honom sända fler. Väl vid fyrkanten mäter han rösets diameter och de sätter ut pålar som markerar det restaurerade rösets tänkta omfång. Vägen söder om fyrkanten måste flyttas och en ny vägsträckning markeras ut i kårran norr om monumentet. Landshövdingen anländer med en bil full av förväntansfulla besökare. Hallström sammanför honom med Persson och på tre man hand vandrar de runt och diskuterar markköpet. De blir tämligen överens utom på punkten om ängarna ned mot havet som den senare vill behålla eftersom ”de behövs för gården”. Efteråt är landshövdingen och Hallström nöjda. De ansåg att ”de […] kunde vinna en del mer med Anders Persson med försiktig behandling”.
Efter landshövdingens avfärd fortsätter arbetet. De tar bort den södra gavelstenen för att kunna gräva sig in och igenom det smyckade gravrummet.
De hittar ”cirka 25 bronsfragment”. Hallström fotograferar, nu från ställningen. De går in i kistan från norr och där påträffas ”en hel del bronsfragment”. Kvällen avslutas med hemarbete. Lönnberg är trött och går och lägger sig. Cappelin är åter på besök. Det är uppenbart att herrarna funnit varandra och att de njuter av sitt samkväm.
* * *
Detta är ett utdrag ur boken ”Bredarör på Kivik – en arkeologisk odyssé” från 2013 skriven av Joakim Goldhahn. Valda delar av boken kommer publiceras i redigerad form på Hallbild.se. Du kan se tidigare och kommande inlägg om Bredarör genom att söka ”Bredarör”. Vill du läsa boken från pärm till pärm kan du beställa den genom att skriva till förlaget Artres Liberales. Boken kostar 310 kronor + porto och är på 640 sidor.