Nu var det 1931 – 30 maj

På lördagsmorgonen, den 30 maj, vaknar Hallström inte förrän halv åtta. Det är Forssander som väcker honom. ”Röjningen bedrives med fart”. Forssander gräver i åkern öster om fyrkanten som kallas Skjuten hela dagen. Där ser det ut som om de påträffar rester av röset, ”dock ingen kant”. Arbetet sinkas av att manskapet har ”dåliga grejor”. Hallström inhandlar nya hackor för nio kronor. De får besök av en gammal farbror vid namn Frans Jönsson som inte varit vid Bredarör sedan Karl XVs besök 1864, det vill säga på 67 år. ”Kungen hade stått på sidan av kistan och tittat och så anmärkt att det borde vara tak över, varefter också gårdsägaren [på Eliselund], som varit närvarande också mycket riktigt ordnat med ett halmtak”. Enligt Jönsson var det en trappa ned i graven vid tillfället som startade i ”Prinsgraven” och som ledde in besökaren i det smyckade gravrummet från sydväst.

När undersökningen började 1931 var hällbilderna dolda för omvärlden genom en plåthuv som vilade på en cementram.

På eftermiddagen går Hallström omkring och funderar på den stundande restaureringen. Han tror att en infart från höjden i söder, så att gravmonumentet ses från ovan med havet som fond, skulle ge den bästa känslan för en besökare. På kvällen bjuder Andersson hem Forssander och Hallström på middag där de blir kvar till klockan 10. Det drar ihop sig till oväder.

* * *

Detta är ett utdrag ur boken ”Bredarör på Kivik – en arkeologisk odyssé” från 2013 skriven av Joakim Goldhahn. Valda delar av boken kommer publiceras i redigerad form på Hallbild.se. Du kan se tidigare och kommande inlägg om Bredarör genom att söka ”Bredarör”. Vill du läsa boken från pärm till pärm kan du beställa den genom att skriva till förlaget Artres Liberales. Boken kostar 310 kronor + porto och är på 640 sidor.