Bland Romare och Barbarer – Nils Brocman

Näste antikvarie att besöka Kivik, som vi kan följa genom bevarade dokument, var Nils Reinhold Brocman (1731–1770). Han besökte Bredarör den 13 september 1764. Brocman gjorde betydande insatser för vetenskap och upplysning. Han var en rationell varelse som oblygt stirrade döden i ansiktet när han vid 39 års ålder drabbades av lungsot.

Nils Brocman.

Brocman anställdes som amanuens vid Antikvitetsarkivet 1760, bland annat i konkurrens med Nils Wessman. Han ägnade sin korta tid här på jorden till studier inom så skilda ämnen som runologi, numismatik, de svenska psalmböckernas historia samt medeltida sigill och heraldik. Särskilt intresserad var han av de isländska sagorna. År 1762 lät han publicera en svensk utgåva av Ingvar Vidtfarnes Saga. Med stöd i historiska källor om det ödesdigra vikingatåget föreslog han helt fräckt att det inte fanns några runstenar i Sverige som var äldre än kristendomens införande. Wessman, som med viss rätt känt sig förbigången av Brocman vid tjänstetillsättningen, blev rosenrasande och anklagade honom öppet för landsförräderi!

Nåväl, det är en annan historia. Enligt utsago var det Wessmans beskrivning i Swenska Mercurius 1758 som fick Brocman att ställa kosan till Kivik: ”Blott af en sådan Beskrifning hade något hvar kunnat få Lust at se detta förunderliga fynd, som ingen tilförne beskrifvit”. Enligt egen utsago hade Brocman mött både Wessman och Feldt i Lund där han studerade under hösten 1757. Där hade han både fått höra talas om det märkvärdiga monumentet och ta del av avbildningar av de märkliga hieroglyfer som Wessman funnit. Av det blev Brocmans ”åtrå än större at förfara Sanningen af altsammans, och om något icke blifvit förmycket utmåladt”.

Som en sann upplysningsman var Brocman skeptisk. Vid hans avresa till Kivik hade Wessman gått ur tiden. Brocman sökte upp Feldt i Stockholm och lånade de dokument som hans antagonist hade låtit göra. Som framgår av Brocmans reseberättelse lämnade han dock kvar dokumenten i Stockholm då han for, vilket han senare kom att ångra. Brocman var upptagen av det påstådda romerska triumftåg som avbildades i Bredarör. Kunde det stämma? Det saknades tillförlitliga historiska källor som omnämnde romerska företag i Skåne. Wessmans vidlyftiga tolkning skulle nagelfaras och väl vid Bredarör ägnade Brocman häll 7 en ingående granskning. Där Wessman fann ett romerskt hästekipage i ett triumftåg fann den mer uttalade skeptikern Brocman enbart några diffusa vågor:

Jag gjorde mig för afresan nog mån at få låna S. ass. Wessmans Ritning, hvarpå jag nu ser under denna Triumphvagn jämväl 2 emot hvarandra ställda fyrfota Djur och såsom en Hötjufva tillika med 2:ne oklädda människor, en öfverst och en nederst, förutan dem jag också aftagit. I stället för alt detta har jag på själfve stenen set allenast 3 vågor bakefter de 3 nakna eller med Brokar och Trögor kanske tunnklädda människor öfver Skranken, som vi til antalet lika många funnit. Hade jag fåt nyssnämnda äldre Ritning med mig, så hade altsammans nogare på en gång kunnat efterses. Men nu tilstår jag gärna, at jag med nöje skulle anse, om någon ytterligare ville på stället jämföra bägges våra Ritningar med Stenarna och rätta det felagtiga, hos hvilken det ock funnes.

I händerna på den kritiske Brocman falnade det romerska triumftåget hastigt bort. Även tydningen av de andra hällarna vållade Brocman liknande bekymmer.

För att vederlägga Wessmans tes sökte Brocman stöd i Snorres uppgifter som omnämner den norske konungen Sigurd Jorsalafars härjningar längs den skånska ostkusten under 1100-talets första halva. Särskild vikt gav han åt häll 1 och 2 där skeppsmotiv huggits in. Angående dateringen av Bredarör gjorde Brocman jämförelse med runstenar från Mälardalen. Det fick honom att börja:

… tro, at de kunde allesamman vara af en Tid och alla föreställa lika ämnen, nämligen Christendomens fortplantning hos oss. De på et Fartygs Master uphängda norska Bilor, påminte mig Calmare Leding vid År 1123 och norske Konungen Sigurd Jorsalafarares Landstigning under samma Sjötog vid Tometorps Torp icke långt ifrån Lund […] hvarifrån Kivik, som ligger under Torups Herregård tätt vid Sjökanten, icke en gång är så långt borta som det Tomerup i Gärstad Härad, hvarest man efter Tometorps kloster ännu kan se Lemningar, och hvars kyrka m.m. vitnar om denne Orts gamla Härlighet.

Som stöd för sin tolkning anförde Brocman återigen kristendomens införande. Det styrktes av ”En icke längesedan uti et kärr på ägorna [läs: invid Bredarör] funnen Norsk Handyx eller Bila” som liknade de inhuggna yxmotiven på häll 1.

Av detta skall nog vi endast utläsa att Brocman ville hålla sin tolkning av Bredarör till vedertagna historiska dokument och ledsagas av sitt förnuft snarare än att förlita sig på lösa spekulationer om romerska härtåg som ingen hört talas om. Då alla utsagor om forntiden utgick från historiska källor var tiden efter kristendomens införande en så hög ålder som Brocman kunde tänka sig för monumentet. Av det lär vi oss att historiska källor, som de isländska sagorna, utgjorde det främsta rättesnöret för upplysningens försök att närma sig det förflutna. Hans datering skall därmed ses som ett källkritiskt inlägg mot Wessman som försökt kringgå de historiska källornas vittnesbörd. Brocman är rent av spefull när han avslutningsvis skriver:

För at förklara alt detta lärer numera icke behöfvas fly til någon Romersk Triump, et hos våre hedniske förfäder så mycke mer obekant ord, som det utan motsäjelse är visst, at ingen Romersk krigshär nalkats våre Hamnar eller marker. Såleds hade jag efter Förmodan i Visshet inhämtat […] at til denne Dag inga Romerska Monumenter i vår Nord äro fundna; 2ne Sanningar, som til Svenska Historiens Stadga och Förbätring oändeligen bidraga.

Som många andra människor under 1700-talet mötte Brocman en alltför tidig död 1770. Han begravdes på Solna kyrkogård. Gravstenen, som efter Brocmans egna önskemål gavs formen av en runsten, är numera borttagen och har inte gått att återfinna.

* * *

Detta är ett utdrag ur boken ”Bredarör på Kivik – en arkeologisk odyssé” från 2013 skriven av Joakim Goldhahn. Valda delar av boken kommer publiceras i redigerad form på Hallbild.se. Du kan se tidigare och kommande inlägg om Bredarör genom att söka ”Bredarör”. Vill du läsa boken från pärm till pärm kan du beställa den genom att skriva till förlaget Artres Liberales. Boken kostar 310 kronor + porto och är på 640 sidor.