Varför ett projekt om tjustbygdens bronsålder och dess hällbilder?

Svaret på frågan kan göras mycket enkel eller mer komplicerat. Det enkla svaret lyder: ”Varför inte!”. Det lite mer komplicerade svart lyder som följer.

Projektet Bilder av Ostkustens Bronsålder har en brokig historia. Redan som arkeologistudent besökte jag Tjust eftersom det hade beskrivits som ett av Sveriges och norra Europas mest välbevarade bronsåldersmiljöer. Under mitt avhandlingsarbete vid Umeå universitet, som behandlade relationen mellan gravar och hällbilder, kom jag att bekanta mig med röset från Hjortekrog genom Dag Widholms avhandling Rösen, ristningar, riter från 1998. Jag besökte Tjust och de hällbildsplatser som var kända då. Förutom Hjortekrog så var det Utrikesstenen med sina båtar, koncentriska cirklar, hästar och ärjningsscen som etsade sig fast i mitt minne. Senare var Dag en av tre forskare som utgjorde min betygskommitté då jag disputerade på min avhandling om Sagaholm – hällristningar och gravritual. Sex år efter min disputation blev jag tillfrågad om jag ville vikariera som lektor för Dag vid Högskolan i Kalmar eftersom han skulle vara forskningsledig. Året efter, 2007, blev jag erbjuden en utlyst lektorstjänst. Då Widholm gick i pension 2008 frågade han mig om jag ville ta över lite forskningsmedel om ostkustens bronsålder som han inte hade hunnit förbruka. Något överraskad accepterade jag – givetvis – hans generösa erbjudande och projektet kring Tjust och dess hällbilder tog form – Bilder av ostkustens bronsålder.

DCIM100MEDIADJI_0483.JPG
Merparten av Tjustbygdens kända hällbilder återfinns vid den forna kustbygden, här illustrerat med Gamlebyviken och Almviksnäs.

Ett av syftena med projektet var att inkludera högskolans studenter i forskningsprocessen, ett annat var att dokumentera områdets hällbilder på ett enhetligt vis för att sedan kunna beforska dem. Jag bjöd in Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam för att utgöra en stomme i det fältteam som skulle inventera och dokumentera hällbilderna. Jag hade lärt känna dessa hällristningsjägare” några år tidigare då vi arbetade tillsammans med att inventera och dokumentera hällbilder i Askum och Tossene socken i Bohuslän (se hallristning.se), och vi hade haft täta kontakter sedan dess. Anledningen att jag kontaktade Sven-Gunnar och Kenta var att de var Sveriges mest erfarna hällbildsinventerare och hällbildsdokumentatörer. De har funnit och dokumenterat mer än 25% av de hällbilder som är kända i Sverige idag. En enastående och på många vis oefterhärmlig insats som förärat dem doktorstitel vid Umeå respektive Linnéuniversitetet.

Vi började i liten skala hösten 2008 med att inventera och dokumentera hällbilder i Lofta socken. Resultaten lät inte vänta på sig och en mängd nya platser med framför allt skålgropar påträffades. Arbetet i Lofta socken slutfördes under våren, sommaren och hösten 2009 då även Roger Wikell kom med i projektet. Tillsammans hade vi mer än 125 års erfarenhet av att arbeta med hällbilder. Kort sagt: ett drömlag.

The dream team: Kenneth Ihrestam - Roger Wikell – Sven-Gunnar Broström
The dream team våren 2009: Kenneth Ihrestam – Roger Wikell – Sven-Gunnar Broström. Tillsammans har de mer än 100 års erfarenhet av att arbeta med hällbilder.

Ett uttalat mål med projektet Bilder av ostkustens bronsålder har varit att inkludera studenter vid Högskolan i Kalmar – det som numera heter Linnéuniversitetet – i projektet. Det har dels skett då jag undervisat om bronsåldern men också genom en rad exkursioner och genom studenternas fältkurs då de lärt sig grunderna vid en arkeologisk undersökning. Under hösten 2009 grävde vi en tämligen tom men synnerligen intressant skeppsformad stensättning vid Brånestad gård. Arbetet resulterade i en rapport med det talade namnet Inga lik i lasten.

figur-6
Lofta 148 efter avslutad undersökning – Inga lik i lasten!

Vi undersökte även en av Tjusts och Sveriges största skålgropsblock vid Brånestad gård – Lofta 309. Platsen som vi undersökte var i det närmaste fyndtom. Det enda vi fann var en välplacerad härd som anlagts intill den vertikala hällen där några hällbåtar knackats in. Hettan från härden hade gjort att delar av stenblocket exfolierat och spruckit sönder. En av hällbåtarna hade skadats av härdens flammande eld. Det skedde troligtvis under folkvandringstid (ca. AD 375-550) och handlingen markerar möjligen slutet på skålgropsblockets huvudsakliga användningstid.

Lofta 309 vid avslutad undersökning. Härden framför de inknackade skeppen på den vertikala ytan daterades till Folkvandringstid (375–450 e.Kr.).
Lofta 309 vid avslutad undersökning. Härden framför de inknackade skeppen på den vertikala ytan daterades till Folkvandringstid (375–550 e.Kr.).

Syftet med att förena utbildning och forskning är att förbereda studenterna på framtida yrkesliv där en aktiv kunskapsprocess är a och o om de skall lyckas etablera sig som arkeolog. I utbildningen ingick även att lära sig läsa av landskapets tidsliga och rumsliga dimensioner och de fick också pröva på att inventera hällbilder. Att själv få upptäcka en hällbild som inte varit sedd av någon nu levande människa, en hällbild som kanske inte setts på tusentals år, är en märklig känsla som bäst förmedlas genom Emelie Sunds reaktion då hon påträffade några fotsulor på Mem hösten 2009. Den korta filmsnutten talar för sig själv (se denna länk: emelie).

Projektet Bilder av ostkustens bronsålder skördade stora framgångar i fält och de kända hällbilderna i Tjust mer än mångdubblades. Projektet rönte också stor uppmärksamhet i media och inom den arkeologiska världen. Men vi skall inte gå händelserna i förväg. Vad som vi fann och dess betydelse skall vi återkomma till inom kort på denna hemsida.