Burenhults arkeologiska expedition

Under 1970-talet ökade intresset för hällbilderna från forskarvärlden och det avsatte även spår i Tjust. Det mest påtagliga resultatet är Göran Burenhults avhandling om Götalands hällristningar som påbörjades vid Lunds universitet i början av 1970-talet men som kom att försvaras vid Stockholms universitet 1980.

Göran Burenhult och en replik av en stenålderskanot. Källa: Wikipedia.
Göran Burenhult i Skånes djurpark tidigt 1980-tal, samt en replika av en stenålderskanot med gristryne. Källa: Wikipedia.

Burenhults studie var inriktad på att kartlägga variationer i de tillverkningstekniker som legat till grund för att skapa hällbilder, en variation som han menade kunde utläsas som en kronologisk variabel. Som grund för sin analys dokumenterade Burenhult 159 hällristningsytor i Skåne, Halland, Blekinge, Öland, Småland, Västergötland, Östergötland och på Gotland. Av dem dokumenterade han 11 platser och 13 hällar i Tjust. Hällbilderna ingår i hans statistiska material men studeras inte på djupet i hans avhandling från 1980.

Platserna som Burenhult dokumenterade är Gamleby 54Gamleby 80, Gladhammar 22Lofta 17Lofta 84, Lofta 136Lofta 157Lofta 162Lofta 353:1Lofta 353:2Lofta 353:3, Törnsfall 144 och Törnsfall 214. Arbetet genomfördes under två säsonger under 1972 och 1973 i vad som närmast kan liknas vid en arkeologisk expedition.

goran-burenhult
Göran Burenhult på expedition i Vittinge i Lofta socken 1972 eller 1973. Hans omistliga Land Rover bar med sig 500 liter vatten och 3000 kvadratmeter plastfilm som användes vid hans dokumentationsarbete.

Burenhult är så vitt vi kan erfara idag den första person som kom att dokumentera hällbilderna i Tjust skalenligt. Han använde en italiensk metod som utvecklats av Emmanuel Anati vid dokumentationen av hällbilderna i Val Camonica i Italien. Målet var att dokumentera bilderna på ett strikt objektivt vis. Första steget i dokumentationsprocessen var att rengöra hällen från mossa och lav. Därefter täcktes hällen och alla sprickor och ojämnheter av en vit zinkfärg. När den torkat sopades hällen med en kvast varpå den vita zinkfärgen låg kvar i sprickor och andra fördjupningar. Därefter doppades en trasa eller en svamp, beroende på hällens struktur, i svart färg, i detta fall en järnoxid färg, som ströks eller ”duttades” ut över hällen. Följden blev att de obearbetade delarna av hällen färgades svart. På detta vis kom alla håligheter och bearbetade ytor i berget att framstå som vita och de obearbetade ytorna som svarta. Därefter använde Burenhult en genomskinlig plastfilm för att kalkera och dokumentera hällbilderna.

tornsfall-214
Exempel på Anati-metodens resultat. Hällbilderna vid Källsåker i Törnsfall socken som dokumenterades av Göran Burenhult 1972.

Burenhult förklarade metodens fördelar på följande vis:

”Objektivitetsbegreppet sätts på sin spets och det är förf:s åsikt att denna registreringsmetod för närvarande synes vara den mest objektiva för frampreparering, dokumentation och reproduktion av hällristningar, därför att metoden i största utsträckning saknar manuella, och därmed subjektiva, moment.”

Resultatet av Anati-metoden föll tämligen väl ut på hällar som var välbevarade och där hällbilderna var djupt huggna. På hällar som är skrovliga och kraftigt vittrade lämnade den mer att önska. Metoden har också den svagheten att grunt huggna eller kraftigt vittrade hällbilder eller detaljer av hällbilder ofta försvann då den svarta färgen applicerades på hällen.

Vidare involverade metoden inte arkeologens eget omdöme om vilka ytor som var bearbetade av människa eller ej. Hela dokumentationsprocessen skulle ske objektivt utan någon som helst inblandning av subjektiva omdömen menade Burenhult. Det har resulterat i att en del isrepor och andra naturliga försänkningar har misstagits för hällbilder på hans dokumentationer samt att en del detaljer på inhuggna motiv inte kom att dokumenteras.

Burenhults viktigaste bidrag till kunskapen om Tjustbygdens hällbilder var den enhetliga och skalenliga dokumentationsmetoden. Det kom att dröja mer 35 år innan ett dylikt projekt såg dagens ljus i Tjust!


Mer att läsa

Burenhult, Göran (1973). The rock carvings of Götaland (excluding Gothenburg county, Bohuslän and Dalsland). Lund: Acta Archaeologica Lundensia Series in 4°, N° 8.

Burenhult, Göran (1980). Götalands hällristningar del I. Stockholm: Theses and Papers in North-European Archaeology 10.