”… meningslösa figurer på hårda bergytor”

Det kom att dröja 22 år innan nästa mer omfattande artikel författades om Tjustbygdens hällristningar. Författaren var Barbro Friberg och artikeln återfinns i tidskriften Tjustbygden 1966.

Barbro Friberg på fornborgen Fruberget i Gamleby sn. Fotografi av Bror Strid 1979. Original i Kulbackens museums arkiv.
Barbro Friberg på fornborgen Fruberget i Gamleby sn. Fotografi av Bror Strid 1979. Original i Kulbackens museums arkiv.

Fribergs intresse för arkeologi hade väckts tidigare. År 1963 deltog hon exempelvis som assistent till K.G. Petersson vid undersökningen av Hjortkrogsröset, ett av Sveriges och norra Europas största fynd av hällbilder i en grav från bronsåldern, Törnsfall 144. Vi skall återkomma till Hjortekrog i ett annat sammanhang. Året efter följdes det makalösa fyndet upp med att hällbilderna vid Källsåker hittades, Törnsfall 214. Fribergs intresse var väckt. Året efter – 1965 – startade hon systematiska undersökningar av de då kända hällbilderna i Tjust. Arbetet resulterade i ett examensarbete i arkeologi som lades fram vid Uppsala universitet några år senare. Handledaren hette Bertil Almgren.

Fribergs studie gick ut på att söka upp redan kända hällbilder. Därefter rensade hon upp runt omkring och på hällarna varpå ”en grundlig rengöring av själva ristningsytan med koncentrerad sodalösning” tog vid. Syftet med den något oömma behandlingen – som var praxis i Sverige vid tidpunkten – var att ta död på mossor och lav som levde på hällen så att de inknackade figurerna trädde fram med större klarhet. Efter rengöringen så fotograferades hällbilderna om natten i släpljus. Fotografen Tor Wiklund gjorde ett gott arbete. Resultatet blev närmast magiskt då ljuskäglan manade fram bilderna ur berget.

Tor Wiklunds suggestiva nattfoto av Lofta 353.
Tor Wiklunds suggestiva nattfoto av Lofta 353, en hällbild som publicerades för första gången i och med Fribergs artikel.

Allt som allt presenterar Friberg 14 hällbildsplatser i Tjust. Förutom de åtta hällar som omnämnts av Hansson 1934 i hans artikel Ett nytt hällristningsområde så presenteras sex nya fynd. Hällbilderna vid Hjortekrog och Källsåker har redan nämnts. Friberg presenterade även hällbilderna vid Lunds by, Gladhammar 22 som Rhezelius dokumenterade 1634, en plats som Hansson inte kände till. Därutöver rörde det sig om två fynd som fiskare Johan Berg och hans söner hittade 1935, dels vid Hundekulla, Lofta 127, och dels vid Vittinge, Lofta 162. Ägaren av Utrike gård ledde även Friberg till upptäckten av Lofta 353, en plats som bonden visste om men som han inte kunde återfinna. Friberg letade och fann.

Barbro Friberg studerar nyfunna hällbilder vid Casimirsborg. Fotografi av Bror Strid 1979. Original i Kulbackens museums arkiv.
Barbro Friberg studerar nyfunna hällbilder vid Casimirsborg. Fotografi av Bror Strid 1979. Original i Kulbackens museums arkiv.

Ställd inför de frågvisa hällbilderna slöt sig Friberg till att de återspeglade en döds- och fruktbarhetskult:

”Varför har man nedlagt så mycket arbete på att rista in, åtminstone för oss, meningslösa figurer på hårda bergytor? Har de överhuvudtaget någon innebörd dessa figurer? Man kan fastställa att hällristningarna har religiös och magisk innebörd, de har tillhört kulten. Några forskare anser, att de hänger samman med dödskulten, andra menar, att de tillhör sol- och fruktbarhetskulten. I andra kulturer, exempelvis den egyptiska, ser man att döds- och fruktbarhetskult är nära förknippade med varandra och att någon snäv gräns emellan dem ej kan dras. Man får nog anse, att det förhåller sig på samma sätt i Norden.”

Förutom de 14 platser med hällbilder som Friberg redogör för så var det två andra platser kända med figurativa hällbilder i Tjust. De återfanns 1943 och/eller 1944 under Riksantikvarieämbetets förstagångsinventering och finns omnämnda i Gunnar Ekelunds licentiatsavhandling från 1960 Tjustbygdens forntid. En bebyggelsehistorisk undersökning.

Det rör sig om några koncentriska cirklar vid Hammar i Gamleby, Gamleby 52, samt ”ett grunt inhugget, delvis förvittrat solhjul” vid Stengårdsnäs, Lofta 129. De koncentriska cirklarna vid Hammar har aldrig återfunnits men hällbilden vid Stengårdsnäs kom snart nog att bjuda på nya överraskningar med helt unika motiv. Men mer om det vid ett annat tillfälle.


Mer att läsa

Friberg, Barbro (1966). Tjustbygdens hällristningar. Tjustbygden 1966, 9–40.