Här fortsätter Sven-Gunnar Broströms gästblogg om hans inventeringar i Tjust på 1970-talet. Ordet är återigen ditt Gurra!

*

Fortsatt inventering i Tjust 1978

Mitt besök i Tjust 1974 visade att det fanns mycket att upptäcka i området. Jag hoppades naturligtvis att kunna komma tillbaks dit för att leta ännu fler ristningar. 1978 kom äntligen det rätta tillfället. Jag hade sedan slutet av 1960-talet kontakt med Åke Hyenstrand på Riksantikvarieämbetet. När han 1971 tillsammans med Einar Kjellén skrev boken om Upplands hällristningar hjälpte jag Åke med en del fältarbeten i Uppland. Han arbetade 1978 på fornminnesinventeringen som detta år skulle äga rum i bland annat Tjustbygden. Under fältarbetet som leddes av Gert Magnusson registrerades det märkliga hällristningsblocket vid Utrike. Det visade att området kunde innehålla fler märkliga ristningar. Eftersom Hyenstrand visste om mitt fynd ifrån 1974 så frågade han mig om jag ville åka till Gamleby och hjälpa Gert med en hällristningsinventering. Jag kunde naturligtvis inte tacka nej till en sådan chans. Jag gick direkt till min chef på kommunen och sökte tjänstledigt för de 14 dagar som var avsatta för inventeringen.

I oktober 1978 packade jag bilen för resan till Tjust. Min letarkompis Boris Wredenmark från Södertälje villa gärna följa med och deltog den första veckan. Vi inkvarterades tillsammans med Gert i Lofta hembygdsgård där vi fick varsin alltför kort soffa att ligga i.

Boris i sin alltför korta soffa.

Första veckan inventerade vi kring Utrike och Vittinge i Lofta. Vi började med att granska de redan kända ristningarna där vi gjorde flera kompletterande upptäckter. Sedan inventerade vi omgivningarna efter nyfynd. Resultatet blev ett 10-talskålgropsförekomster och tre nya bildristningar. Det bästa nyfyndet var Lofta nr 433:1 vid Vittinge. Denna ristning ligger på en flack häll delvis täckt med odlingssten. Ristningen är mycket grund och vi behövde gå dit i mörkret och nattbelysa den för att få fram figurernas rätta utseende. Motiven är två ramfigurer, två sammankopplade ringfigurer som kan tolkas som en vagn samt en grupp huvudlösa hästar. Den stora ramfiguren kallades sedan för ”hockeyrinken” av lokalbefolkningen.

Sven-Gunnar Broström med ett av 1978 års finaste nyfynd – ”Hockeyrinken” i Vittinge, Lofta 433. Fotografi av Boris Wredenmark.

Andra veckan fick jag gå ut själv i bronsålderslandskapet. Gert tipsade mig om ett par lämpliga miljöer i Gamleby socken. Det första var rösemiljön söder om Dvärgstad. Där hade man också under sommaren hittat en hällristning på ett stenblock. I denna fina miljö fann jag ett 10-tal skålgropsförekomster och en bildristning. Det märkliga med denna ristning var att den var gjord i en hård kvartsithäll. Den syntes bara som en ljusare färgning i hällytan och hade nästan inget huggningsdjup. Vi skulle komma att hitta fler sådana ristningar i området under inventeringarna på 2000-talet. Efter Dvärgstad åkte jag en dag till Almviksnäs i Törnfalls socken. Här fanns det också gravrösen och en känd hällristning. Denna ristning visade sig innehålla många fler figurer än vad som var känt tidigare. Jag fann också några nya småristningar i omgivningen.

Artikel från VästerviksTidningen om våra nyfynd.

Det sista området jag kom till var den fina miljön vid Casimirsborg öster om Gamlebyviken. Det var redan då känt som områdets finaste och mest välbevarade bronsåldersmiljö. Ändå fanns det bara en känd skålgropslokal här. När jag granskade den konstaterade jag att det även fanns skeppsristningar på hällen.

Den första figurativa hällbilden som återfanns 1978, ett båtmotiv på Gamleby 253. Fotografi av Sven-Gunnar Broström.

Med utgångspunkt från denna fortsatte jag letandet och fann snart tre nya hällar med bildristningar. Dessutom flera mindre skålgropslokaler.

Hällskepp på lokalen Gamleby 252:3 som påträffades vid inventeringen 1978. Fotografi av Sven-Gunnar Broström.

Tyvärr skulle jag åka hem dagen efter men först återvände jag på kvällen för att nattbelysa nyfynden. Det höll på att gå riktigt illa. Hällen jag skulle till låg mitt ute i en stor beteshage. Jag smög ut dit med bara natthimlen som svag ljuskälla för att inte slösa på lampbatteriet. Väl framme så tände jag lampan och då brakade det loss. Ett 50-tal stora nötkreatur som låg och sov intill hällen vaknade upp och rusade förbi mig i mörkret. Jag klarade mig från att bli omkullsprungen men det tog en stund innan jag kunde koppla av och belysa hällristningen. Jag konstaterade att den innehöll minst ett tiotal skepp så kornas tjurrusning var snart glömd. Jag förstod efter det att det säkert fanns fler ristningar i området men tiden var ute för den här gången.

Det skulle dröja 30 år innan jag fick komma tillbaka och fortsätta letandet i Casimirsborgs beteshagar. Mer om detta i Joakim Goldhahns olika inlägg i detta forum.

Sven-Gunnar Broström